Kvinnan fångad i tapeten

När man först börjar läsa den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman så får man en liten känsla av att det är något som inte stämmer men den känslan försvinner för ett litet tag när huvudpersonen som skriver hur hon har det börjar förklara att allt ändå är bra. Boken skrivs av en fru till en läkare när de flyttar ut till ett stort och fint hyreshus på landet för att hon ska bli bättre. De säger aldrig riktigt vad det är för fel på henne mest bara att hon är trött hela tiden. Manen som är en så kunnig och rar man säger åt henne att hon ska gå och vila. Den kärleksfulla manen säger även åt henne att hon inte får göra något ting alls för det tröttar bara ut henne mer. Så hon försöker lyda honom för han har ju varigt så snäll mot henne och hyrt det huset bara för att hon ska må bättre av att vara ute på landet. När hon ligger i sängen och vilar så går hennes tankar alltid till den avskyvärda gula tapeten i rummet. Hon avskyr den verkligen i början. Men desto mer hon ser på den desto mer intressant tycker hon det är. Inte intressant på ett bra sätt för hon tycker fortfarande att den är hemsk med den gula färden och det mönstret som aldrig vill räta ut sig.

Novellen handlar i stort sätt om hur hon gradvis börjar bli galen över den här tapeten för hennes man låter inte henne göra något alls inte ens träffa deras barn. Hon sover även dåligt och det ända hon kan göra är att fantisera om den gula tapeten i sovrummet. Till slut så går det så långt att hon ser först en kvinna inuti tapeten men sedan fler som alla är instängda i tapeten och till slutet av novellen så är hon den instängda kvinnan i tapeten.

Man har alltså fått följa den instängda kvinnan från att bara vara uttråkad till galenskap, för att ha blivit behandlad som om man inte kan och inte får lov att göra något i livet. Novellen är väldigt bra skrivet för på ett litet läskigt sätt förstår man nästan hennes galenskap, och att ha fått ut ett så starkt budskap om att inte trycka ner någon på så få sidor i novellen så kan jag inget annat än att säga att det var en lärorik bok att läsa.