Den vidrige förvandlingen av Jean

Efter att ha sett ”Fröken Julie” är jag lite ställd. Jean, betjänten som verkade vara så trevlig i början visade sig vara ett riktigt as.

Han börjar med att vara lite stöddig mot sin trolovade Kristina men inget överdrivet. När Fröken Julie - hans husmor- ber honom att dansa går han med på det efter att ha frågat Kristina, lite försiktigt men ändå med glädje.

Under natten sitter de och pratar även om Jean gång på gång påpekar att det känns fel. Han är väldigt mån om att folket inte ska se Fröken Julie umgås med honom eftersom han är under henne i stånd. Men allteftersom kvällen går får han större självförtroende börjar han bli småelak, dissar henne och förför henne samtidigt som han skriker på henne. Hans ögon blir vildare och hans tal bestämdare.
Samtidigt som han blir stöddigare blir hon osäkrare, hon börjar se honom som bättre än sig själv.

Efter att de har sex blir det bara ännu värre, nu kan han säga vad han vill då han vet att hon inte vill att någon ska veta om deras natt. Men han är inte bara elak, han fantiserar om ett liv tillsammans med henne i Italien. Han ska äga ett hotell och hon ska vara hotellets fina prydnad och det är hon tveksam till. Han kastar alltså henne mellan kärlek och hat, detsamma gör Fröken Julie. Hon skriker att hon hatar honom samtidigt som hon stannar och lyssnar på honom.

Vad som jag tycker bevisar att han är helt galen är att han övertalar Julie att ta livet av sig. Han påstår att döden är den enda utvägen för henne eftersom hennes möjliga graviditet med honom är skamlig. Julie han helt och hållet stängt av sin hjärna och låter honom besluta vad hon ska ta sig till. Det var precis så ett äktenskap var på 1880-talet, mannen var hjärnan och kvinnan gjorde det han sa till henne.

Jean och Fröken Julie innan Jean bytt om
 och blivit den elakare versionen av sig själv.

Under deras samtal då Jean mer och mer ser sig själv som "bättre folk".