Alla har vi någon gång burit ”Gogols kappa”

Nicolaj Gogol, född i kejsardömet Ryssland år 1809 skrev som 33 åring novellen Kappan. Denna novell kom sedan att lägga grunden för de kommande författargenerationerna och även påverka rysk litteratur i allmänhet. Kortfattat så handlar kappan om en man vid namn Akakij med låg ställning inom ett ämbetsverk i St. Petersburg. På grund av sin låga ställning och det faktum att han är smått underlig gör att han ständigt blir utsatt för elakheter och liknande. Han bär även en väldigt ful och sliten kappa som blir underlag till att de på verket gör narr av honom. Att ha en elegant och bra kappa var inte bara viktigt för att hålla sig varm i det ryska vinterklimatet utan det var även en symbol för makt, rikedom och ens betydelse för samhället. På grund av att hans rock numera var i så dåligt skick så blir han tvungen att leva oerhört sparsamt i flera månader för att slutligen kunna betala en skräddare för att sy honom en ny. Akakijs nya rock gör succé på verket och de ger honom komplimanger och det anordnas även en liten fest till hans ära. Akakij känner sig helt plötsligt som en annan människa, han går inte runt och fryser i sin gamla rock längre och folk behandlar honom även med respekt.

Det är just det här som är det intressanta, hur materiella ting som till exempel ett klädesplagg kan förändra så mycket för en människa. Detta är en konflikt som författare efterliknat i andra noveller och texter som t.ex. Hjalmar Söderbergs novell pälsen. Där huvudkaraktären Dr Henk får uppleva de sista sekunderna av lycka i livet efter att ha fått låna sin gode vän Häradshövding Richardts fashionabla pälsrock. För Akakij blir hans nya rock också de sista sekunderna av lycka han får uppleva i livet. Han dör nämligen kort därpå i feber då han blivit bestulen på sin rock mitt på öppen gata och som följd blivit kraftigt nedkyld på sin väg hem. Men det är inte det som är det viktiga. Utan det är just den här konflikten med det s.k. fenomenet om hur materiella ting kan få oss att må bättre och ge oss ett slags imaginärt självförtroende. Detta är någonting som än idag i existerar vilket gör att boken trotts sin ålder på dryga hundra år inte känns helt omodern, utan snarare tvärtom. Boken konflikt känns modern och aktuell då jag tror jag har rätt när jag säger att vi alla någon gång burit ”Gogols kappa”

Strindbergs Motiv

 Strindbergs Motiv

Analys av Hemsöborna och August Strindberg

Boken ”Hemsöborna” publicerades 1887. Detta var en tid av August liv då han hade stora problem. Han hade börjat bli kritiserad för sina verk och blivit tvungen att redigera sin novellsamling Giftas. Han var även kritiserad för att ha en allt mer kvinnofientlig sida i sina texter. Han kände sig angripen från alla håll och hade tappat en del av sin populäritet av detta och skrev då ”Hemsöborna” för att återfå sin populäritet och tjäna ihop nya pengar. Hemsöborna är en av Strindbergs lättsammaste verk utan några större politiska åsikter. Han kanske försökte börja på nytt utan att uppröra folk. Men vad motivet med boken än var så lyckades den inte lösa alla Strindbergs  problem. 1891 så gör han slut med sin fru Siri som han än gång älskade med hela sitt hjärta. Men den kärleken hade övergått till hat och efter att dem skiljt sig så fortsätter Strindberg att förakta kvinnor. 

I boken visar Strindberg hur duktig han är med ord. Trots att boken utspelar sig inom ett ringa omfång så ägnar Strindberg mycket tid att beskriva miljön. Kanske ville han dela med sig av vad han tyckte var himmelen på jorden. Något han var tvungen att offra när han publicerade boken. Detta eftersom öns invånare inte uppskattade hur giriga Strindberg gestaltade dem. 

Även om Hemsöborna inte är Strindbergs mest kända bok så visar den att han var en författare som har en väldigt bred repertoar. 

En ovälkommen framgång

En ovälkommen framgång

Baserad på Strindbergs ”En ovälkommen” 

Jag har läst ”En ovälkommen” av August Strindberg. När man börjar läsa måste man genast koncentrera sig för att förstå August gammaldags dialektala svenska, men detta är också en av tjusningarna med Strindbergs verk. Boken handlar om Kristian som är ett oönskat barn troligen någon gång under 1800. Han är aldrig välkommen i sin familj och känner sig bara i vägen. 

Jag uppfattar meningen med boken som att skildra hur någon som ständigt blir nedtryckt stärks och  reser sig igen starkare än någon någonsin kunde tänka sig. Detta kan man koppla till Strindbergs liv också. Han känner sig ovälkommen som liten och är en av dem sju barnen som är minst produktiv. Men när han blir äldre så stegrar hans karriär snabbt och han blir den framgångsrikaste i sin familj. Detta är ungefär samma öde som Kristian har i boken. 

Men desto längre tiden går går det bra för Kristian medan hanns familj blir fattigare. När Kristian kommer tillbaka från Ryssland efter många år som är rik man blir han varmt välkomnad av samma familj som tidigare kallblodigt utfryst honom. Men nu när han har ett fint hus och saker att erbjuda kommer dem krypande tillbaka. I den sista dialogen berättar Kristian för sin fru Olga hur besviken han är på sin Storebror Hans innan han återigen lämnar Sverige. 

-Olga, nu har jag intet mer här i landet att göra. Jag har sett straffet komma, utan att jag lyft hand mot mitt eget blod. Hans är tiggare; i vinter blir han tjuf, då han måste stjäla sin ved, efter han bränt upp skogen. Hans barn bli tjänare, såvida de icke bli något annat. Och det är rätt! Man lärde mig ljuga, och lagens handhafvare gjorde mig till röfvare. Jag var hederlig, men man tillät mig icke vara det!…