Berättelser i 1880-talet

När jag först läste Hyrkuskens berättelser så visste inget om vad den novellen skulle handla om och hade därför inga förväntningar alls. Dock efter ha läst boken så kan jag nu ge en beskrivning av  hur olika typer av människor levde i 1880-talets Stockholm. Boken handlar om en hyrkusk och hans nära vänners berättelser i Stockholm. Vad jag gillar med denna bok är att det ger en bra beskrivning av 1880-talets Stockholm och dessutom på ett komiskt sätt som livar upp stämningen. Den ger en bra bild av hur olika människor av olika kön, åldrar och samhällsklasser levde under denna tid. T.ex. berättar novellen om hur hårt disciplinerade barn var under den tiden jämfört med idag; hur män oftast ville gifta sig med kvinnor med mycket pengar, vilket hyrkusken ville göra så att han kunde starta eget hyrkusksföretag; hur det var att vara en tjuvs gisslan o.s.v.

Jag tycker att beskrivningen av August Blanche som en mix av August Strindberg och Bellman är mycket träffande. Den beskrivs även som en samling av hans bästa små berättelser vilket jag instämmer i. Vill du ha folklivsskildringar i Stockholmsmiljö tillsammans med humor så är denna novell något för dig. 

God jul på er alla!

Såhär i juletid vill vi gärna berätta en hel del julsagor och då är kanske inte ”flickan med svavelstickorna” av H.C. Andersen den mest passande med hänsyn till det något tråkiga slutet. Visst kan man argumentera att den lilla flickan äntligen fick återse sin mormor men i ett barns oförstående ögon speglas bara den ensamma och kalla död som flickan står inför. För andra ensamma och utsatta i dagens samhälle kan julen se någorlunda ut som för den lilla flickan, bortsett från döden förhoppningsvis. Jag tänker på alla de som inte har någon att vända sig till för att dela den mest glädjefyllda högtiden av alla. En liten gest kan betyda så mycket och vi alla borde ägna en tanke åt de som har det lite tufft. God jul!

Ett deterministiskt reformförsök

I Strindbergs Reformförsök är äktenskapet en metafor för kampen om jämställdhet. Trots alla försök att leva lika och jämställt blir deras partnerskap ett traditionellt äktenskap vid barnafödseln. Som en oundviklig förbannelse håller barnet kvinnan hemma, deterministiskt i allra högsta grad. I Reformförsök, ur novellsamlingen Giftas som retade gallfeber på hela kvinnorörelsen, visar Strindberg på hur mycket som krävs av en nybliven mamma. Arbetslivet går i stå och det krävs att hon stannar hemma med barnet. Svaret på hur detta ska lösas är enkelt men har tagit hundratals år att komma på. På Strindbergs tid var tanken knappt tänkt och än idag finns det folk som den är främmande för. Rollen som nybliven förälder är stor och ansvarsfull, därför är det en roll för två föräldrar som båda gör lika mycket. Revolutionerande tanke, eller hur?

Kvinnan fångad i tapeten

När man först börjar läsa den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman så får man en liten känsla av att det är något som inte stämmer men den känslan försvinner för ett litet tag när huvudpersonen som skriver hur hon har det börjar förklara att allt ändå är bra. Boken skrivs av en fru till en läkare när de flyttar ut till ett stort och fint hyreshus på landet för att hon ska bli bättre. De säger aldrig riktigt vad det är för fel på henne mest bara att hon är trött hela tiden. Manen som är en så kunnig och rar man säger åt henne att hon ska gå och vila. Den kärleksfulla manen säger även åt henne att hon inte får göra något ting alls för det tröttar bara ut henne mer. Så hon försöker lyda honom för han har ju varigt så snäll mot henne och hyrt det huset bara för att hon ska må bättre av att vara ute på landet. När hon ligger i sängen och vilar så går hennes tankar alltid till den avskyvärda gula tapeten i rummet. Hon avskyr den verkligen i början. Men desto mer hon ser på den desto mer intressant tycker hon det är. Inte intressant på ett bra sätt för hon tycker fortfarande att den är hemsk med den gula färden och det mönstret som aldrig vill räta ut sig.

Novellen handlar i stort sätt om hur hon gradvis börjar bli galen över den här tapeten för hennes man låter inte henne göra något alls inte ens träffa deras barn. Hon sover även dåligt och det ända hon kan göra är att fantisera om den gula tapeten i sovrummet. Till slut så går det så långt att hon ser först en kvinna inuti tapeten men sedan fler som alla är instängda i tapeten och till slutet av novellen så är hon den instängda kvinnan i tapeten.

Man har alltså fått följa den instängda kvinnan från att bara vara uttråkad till galenskap, för att ha blivit behandlad som om man inte kan och inte får lov att göra något i livet. Novellen är väldigt bra skrivet för på ett litet läskigt sätt förstår man nästan hennes galenskap, och att ha fått ut ett så starkt budskap om att inte trycka ner någon på så få sidor i novellen så kan jag inget annat än att säga att det var en lärorik bok att läsa.

Victoria Benedictsson om 1800-talets skam att vara kvinna

Jag har läst "Ur mörkret" av Victoria Benedictsson, även kallad ”Årtalets genius”. Benedictsson var intresserad av jämställdhets frågor redan som ung och är en av de främre kvinnliga samhällskritikerna genom svensk litteraturhistoria.  I den korta novellen Ur mörkret levererar hon ett tydligt budskap till läsarna och vill rikta uppmärksamheten mot förtrycket mot kvinnor. 

I novellen får man följa en vuxen kvinna som ser tillbaka på sin barndom och konstaterar att hon känner sig som hon har levt i hundra år eftersom hon genom sin uppfostran har fått förståelse för både manen och kvinnans syn på livet. Kvinnan , Nina blev uppfostrad som en pojke av hennes pappa som enligt henne inte bara var en kvinnohatare utan han föraktade dem.  I novellen sitter Nina i ett mörkt rum tillsammans med en man som intresserat lyssnar på hennes livshistoria. Hon förklarar för mannen hur hon känner hela kvinnosläktens skuld tynger hennes axlar och att hon känner den med en kvinnas nerver och ser på den med en mans ögon.  Hon beskriver hur hon föddes med en skam som hon fått bära genom livet, att vara kvinna.  Benedictsson upprepar flera gånger att kvinnan inte ses som en individ utan bara som en del av sitt kön.
  

”Allting är skam hos en kvinna, ty hon är ingenting för sig, hon är bara en del av sitt kön.”

”Deras dygn sitter inte i karaktären utan utanpå, som märket på ett husdjur.  Därav denna solidaritet med hela könet, som kastar ansvaret för en kvinnas handlingar på alla. Hon betraktas inte som en individ; hon är bara en del av sitt kön.”

 Jag tyckte att novellen var intressant och ger en inblick i hur 1800-talets kvinnokamp upplevdes av just en kvinna. Ibland kändes det dock som allting beskrevs lite överdrivet vilket kvinnan, Nina själv är medveten om och även berättar för manen. Om man intresserar sig eller tänker skriva om kvinnosynen under 1800-talet tycker jag att novellen ger en insikt i detta och är värd att läsa.

Ovälkommen

En ovälkommen, skriven av August Strindberg, är en novell som till stor del bygger på hans egen uppväxt. Berättelsen handlar om pojken Kristian, som till ett äldre par och åtta år yngre än hans yngsta bror. Som namnet antyder var han; ovälkommen. Kristians syskon var för gamla för att leka med honom och föräldrarna orkade inte med ansvaret det innebär att vara förälder till en nyfödd.

Vart Kristian än gick var han i vägen vilket driver honom bort från hemmet. Han lär sig att leva av naturen och slutar att komma hem.  En dag kommer Kristians far och en slags polis på besök i Kristians lya. Då de ser alla hans skinn blir han anklagad för stöld. Efter om och men ljuger Kristian och säger att han stulit skinnen. Detta präglar resten av Kristians. Känslan av att vara ovälkommen och att uppskattas mer när man ljuger än när man är ärlig.

Liksom Kristian var August Strindberg en av många i en stor barnaskara. Hans far var mycket sträng och de kom aldrig överens. Ett stort bråk mellan de båda, när August var 27 år, resulterade i att de aldrig mer sågs. Strindbergs far hade en favoritson som fick ärva hela firman. Detta fick Strindberg att känna sig ovälkommen och som ett andrahandsval.

Strindberg hade inte en så dålig uppväxt som Kristian, men Strindberg är känd för att överdramatisera saker och ting. Sedan kan August också ha känt sig mer orättvist behandlad än han egentligen var. Många författare hämtar inspiration från sina egna liv och August var inte annorlunda. Även om uppväxten måste ha varit plågsam så kan man konstatera att den på ett sätt formade honom till den skickliga författare han var. 

Ovälkommen, en ny chans att börja om eller inte?

I August Strindbergs novell ”En ovälkommen” ser man kampen om att få var välkommen i en familj. Kristian är oönskad av sina föräldrar och sina syskon lika så, de stöter ut honom och klagar på att han är i vägen. Till sist börjar Kristian sin hämnd på sin familj, han lever avskilt från resten av familjen och livnär sig på havet. Men hur kommer det sig att han inte är välkommen då? I novellen beskrivs det att föräldrarna inte vill ha fler barn och därför bar ser honom som en extra kostnad. De tvingar till och med honom att ljuga för att familjen inte ska få dåligt tryckte när Kristian anklagas för att vara tjuv trots att han inte har gjort något alls.

Får man fler barn än man vill ha och inte kan älska det barnet ändå tycker jag att det är bättre att lämna bort barnet. Han eller hon har ju då en chans att få ett bättre liv, sen slutar det inte alltid jättebra för barnen på barnhem. Vissa barn kommer inte där ifrån och stannar där tills de blir vuxna, men med detta i åtanke känns det ända som de kan få en bättre framtid när de har barnhemmet som utgångs punkt än om man inte blir accepterad hemma. 

Varje dag över hela världen lämnas barn till barnhem eller ute på gatorna då föräldrar antigen inte har råd att ta hand om fler barn eller barnet inte kan accepteras av andra orsaker. Så har det varit i många år, tittar man tillbaka i historien kan man se barnhemsliknade organisationer redan på 1600-talet. Så varför lämnades då inte Kristian bort?

Kanske var han inte så ovälkommen som det ändå beskrivs i boken, de kanske ändå älskade honom längst in i hjärtat. Eller så var de rädda vad folk skulle säga om de lämnade bort Kristian, familjens ryckte får ju inte förstöras. 

Ett lyckligt slut är ett dåligt slut

Jag har efter ett antal lästimmar äntligen tagit mig igenom August Strindbergs roman Hemsöborna.  Det var en tämligen intressant bok som speglar livet på en gård i Stockholms skärgård under 1800- talets senare hälft. Under bokens gång så får vi följa protagonisten Carlsson som fått i uppdrag att försöka reda upp på en gård tillhörande änkan Flod och hennes son. Det blir några händelserika år för Carlsson som lyckas få gården tillbaks på fötter. Detta gör att man under bokens gång fattar smått tycke för Carlsson vilket leder fram till det jag tänkt skriva om, nämligen slutet. Avslutningen lämnar en del frågor obesvarade. Till exempel vad som kommer att hända med Gården, eller det faktum att man aldrig riktigt får veta om Carlsson dör eller inte. Vi förväntas anta att Carlsson dör men det behöver ju inte vara så. Just därför tycker jag att slutet på Strindbergs roman är bra. Denna ovisshet lämnar plats för egna tankar och spekulationer kring vad som hände och kommer att hända. Det är precis det jag tycker att en bok sak göra. Ett slut där ”alla levde lyckliga i alla sina dar” är enligt mig inte fullt så spännande och just av den anledningen inte särskilt bra. Just därför skulle jag vilja säga att ett lyckligt slut är ett dåligt slut. Eller rättare sagt ett slut där man får veta allt är inte lika intressant och tankeväckande som ett slut där en del frågor förblir obesvarade.

Den vidrige förvandlingen av Jean

Efter att ha sett ”Fröken Julie” är jag lite ställd. Jean, betjänten som verkade vara så trevlig i början visade sig vara ett riktigt as.

Han börjar med att vara lite stöddig mot sin trolovade Kristina men inget överdrivet. När Fröken Julie - hans husmor- ber honom att dansa går han med på det efter att ha frågat Kristina, lite försiktigt men ändå med glädje.

Under natten sitter de och pratar även om Jean gång på gång påpekar att det känns fel. Han är väldigt mån om att folket inte ska se Fröken Julie umgås med honom eftersom han är under henne i stånd. Men allteftersom kvällen går får han större självförtroende börjar han bli småelak, dissar henne och förför henne samtidigt som han skriker på henne. Hans ögon blir vildare och hans tal bestämdare.
Samtidigt som han blir stöddigare blir hon osäkrare, hon börjar se honom som bättre än sig själv.

Efter att de har sex blir det bara ännu värre, nu kan han säga vad han vill då han vet att hon inte vill att någon ska veta om deras natt. Men han är inte bara elak, han fantiserar om ett liv tillsammans med henne i Italien. Han ska äga ett hotell och hon ska vara hotellets fina prydnad och det är hon tveksam till. Han kastar alltså henne mellan kärlek och hat, detsamma gör Fröken Julie. Hon skriker att hon hatar honom samtidigt som hon stannar och lyssnar på honom.

Vad som jag tycker bevisar att han är helt galen är att han övertalar Julie att ta livet av sig. Han påstår att döden är den enda utvägen för henne eftersom hennes möjliga graviditet med honom är skamlig. Julie han helt och hållet stängt av sin hjärna och låter honom besluta vad hon ska ta sig till. Det var precis så ett äktenskap var på 1880-talet, mannen var hjärnan och kvinnan gjorde det han sa till henne.

Jean och Fröken Julie innan Jean bytt om
 och blivit den elakare versionen av sig själv.

Under deras samtal då Jean mer och mer ser sig själv som "bättre folk".

Den Gula Faran

Simon Larsson

Peter Ekwall

2 december 2014

              Faran Med Gult                                                ”Den Gula tapeten” Perkins Gilman, Charlotte

Jag har läst den gula tapeten och är väldigt ställd efter ca 30 minuters läsning. Boken är bara 30 sidor lång och skriven 1890 av  Charlotte Perkins Gilman. Mitt första intryckt av boken är att detta kommer bli en väldigt långsam och tråkig läsning. Men allt eftersom att jag kommer in i boken, så fastnar jag i boken precis som huvudpersonen fastnar i den gula tapeten. Jag tycker att bokens stegring är väldigt bra, för att man får verkligen ”följa” kvinnans stress och psykiska ohälsa.  Jag tycker även att Perkins skriver på ett sätt som gör att boken är ”svår” att förstå, och utan lite bakgrunds research så hade jag knappast kopplat boken med kvinnors rätt och hur deras roll var i samhället under sent 1800-tal. Hade jag inte haft den informationen jag tog reda på så hade jag antagit att kvinnan i boken var psykiskt störd och att författaren delade hennes ”sjukdom”. Perkins skriver boken så att kvinnor ska kunna sätta sig rakt in i huvudkaraktärens skor, men med all den kunskap jag sitter på så kan , även jag sätta mig in i hennes situation. Jag tycker inte att det framgår direkt om Perkins skriver en självbiografi eller inte, men jag får känslan av att hon gör det på känslan och utformningen av hennes meningar. Några tydliga exempel på att detta utspelade sig för länge sedan är att t.ex. mannen bestämmer allt i hus hållet och kvinnan har inget att säga till om. Jag ser väldigt starkt på detta, och det glädjer mig att det har blivit ett mer jämställdhet samhälle, men vet samtidigt att sådant här fortfarande händer i våran tid. Med lite extra research så har jag tagit fram två citat, ett som passar in bra på boken och lite varför kvinnor var som dem var.                                                                                                                                             ”Bakom varje galen kvinna fanns det en man som knuffa henne”                                                                                                                               Detta citatet har förändras lika mycket som jämställdheten och synen på kvinnor har.                                                                    ”Bakom varje framgångsrik man står en stark kvinna som knuffar dem.”