Strindbergskildringen

Även om Hemsöborna har ett tveksamt underhållningsvärde så kan ingen ta ifrån Strindberg att han har lyckats skildra det sena 1800-talets skärgårdsliv på ett förträffligt sätt. Men jag tror att den han har lyckats bäst med att skildra är sig själv. Under hela sin karriär var Strindberg Sveriges största pådrivare av ovärdiga ordkrig och utdragna fejder. Gustens maktkamp mot Carlsson påminner starkt (om än i miniatyr) om Strindbergs egna duster med Ludvig Kumlien, Verner von Heidenstam och Fredrik Böök. En storm i ett vattenglas. Hemsöborna ger om möjligt en bättre bild av honom än något hans kritiker skulle kunna ha sagt, bokens oskyldiga karaktär fungerar som en spegel av författarens sinnesbild under skrivandets process. Vad valde Strindberg att berätta om när han skulle skriva in sig i det svenska folkets hjärtan? Jo han skrev om det som låg honom närmast till hands, en förbittrad osämja. 

”Vi ses i min nästa roman!” brukade en hotfull Strindberg mumla åt sina kritiker. Vem kan då den lata och försuttna Gusten vara, knappast kan man anklaga en Sven Hedin:are för lathet men någonstans i Strindbergs lista på vettvilliga kulturelitister kan Gusten med allra största sannolikhet återfinnas.